Blommor och andra växter är ofta förknippade med minnen av olika slag. För mig har följande blommor, som jag kommer att så i år, en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
Ängsblommor påminner mig om ängen som fanns utanför huset där jag bodde som barn. Där botaniserade jag bland blommorna, lärde mig vad de hette, plockade dem och gjorde buketter, som jag tog med mig hem.
Vallmo påminner mig också om min barndoms äng. Det är också den ängsblomma, som jag som barn, fäste mig vid allra mest. Det är nåt magiskt med vallmo. Jag vet inte vad det beror på, men kanske beror det på de skira blommorna och den intensiva röda färgen.
Rosenböna får mig att minnas min mamma. Varje sommar brukade hon plantera rosenbönor på gården till huset där hon bodde här i Stockholm. Varje år sparade hon dess bönor för att plantera dem nästa år.
Luktärter påminner mig också om min barndom. Vi hade luktärter på uteplatsen till vårt hus. Vi bodde i Norrland och luktärterna blommade ganska sent på sommaren. När vi åkte på semester hade de inte hunnit blomma än. Men när vi kom hem, blommade de för fullt och välkomnade oss med sin underbara doft.
